one of those days..

du har gjort mig manisk,
du har gjort mig osäker,
du har gjort mig rädd,
du har gjort mig lite mörkare,
du har gjort mig så otroligt illa.

det märks inte så ofta längre,
jag är inte speciellt ledsen,
jag pratar inte om det på samma sätt,
jag låter det inte ta så stor plats i livet nuförtiden,
men ibland trillar jag igenom,
ibland blir de där ramarna du satt upp så jävla tydliga,
som idag.

jag läser av alla människor in i minsta detalj,
maniskt,
försöker läsa mellan raderna,
hela tiden,
allt för att inte bli lurad igen.

så dagar som dessa,
när ett par ord misstolkas och skär som knivar i mitt inre,
då blir det så otroligt tydligt,
då blir jag så ofantligt ledsen,
då avskyr jag dig så mycket att ord inte räcker till,
då tittar jag på min lilla skatt och hjärtat går i tusen bitar för allt du utsatt/utsätter oss för.

men imorgon tar jag nya tag,
igen.

Ett år och namngivning!

Kärleksungen fyllde ett år igår och det nalkades stort kalas med namngivning,

femtiosju människor från olika håll i landet samlades i en fin lokal för att fira min lilla skatt,

en fantastisk dag blev det med massor av glädjetårar och skratt,

vi är så lyckligt lottade,

jag och min kärleksunge,

fantastiskt.

Kärleksungen hade tokroligt och busade med sina kompisar hela dagen,

han njöt i fulla drag och jag med,

han käkade tårta,

åkte på sin nya trehjuling som hans fina faddrar köpt,

gjorde handavtryck,

höll tal med sin morfar,

kelade med alla som ville,

och öppnade ännu fler paket.

En fin dag,

ett fint år,

en fin unge.

Grattis mitt hjärta.

Fantastiska liv,

låt oss leva fullt ut nu.

ro?

allt jag vill för dig är att du ska få frid.

lugn och ro.

vila.

jaha,

men tack då.

tänk om det vore så enkelt,

en önskan och så bara blev det så.

nu är det inte så.

det kräver hårt jobb,

ofantligt hårt jobb.

som i sin tur kräver energi och kraft.

jahopp,

tack då.

jag ska få frid.

jag ska få vila.

jag ska få lugn och ro.

du kommer aldrig knäcka mig.

jag är starkare än du någonsin kan ana,

jag kämpar för två,

för mig och för kärleksungen.

du har så fel.

du har så väldigt fel.

fega

omogna

oansvariga

elaka

egoistiska

du.

men vet du,

du når mig inte längre med dina hot och elakheter.

för jag vågade.

jag

älskar

igen.

djupt och innerligt.

words.

tiden tickar på,

sår läker,

nya slås upp.

kärleksungen växer,

han går nu,

mitt tokhjärta som aldrig sover,

så stor nu men ändå så liten,

hur såg livet ut innan dig?

jag kämpar vidare i det som varit,

allt för att komma framåt,

ibland känns det så hopplöst,

men sedan kommer de där dagarna när saker bara faller på plats,

de få dagarna som gör att man orkar vidare i sorgträsket,

fantastiskt.

livet är märkligt,

så jävla märkligt.

nya bekantskaper dånar in,

slår rot runt hjärtat,

dansar med mig i nattens drömmar,

fina vänner,

äkta vänner.

andra försvinner,

visar sitt rätta jag,

tårar faller men jag är hård nu,

det räcker,

jag tar inte mer skit,

jag är faktiskt också viktig,

jag har också rätt att säga ifrån,

hårt men ack så sant.

kämpar på med radikal acceptens,

svårt svårt svårt,

men nödvändigt.

hösten närmar sig,

det betyder jobb,

men vilket?

jag är rädd,

vet vad jag måste göra,

jag vill inte tillbaka,

men vad vill jag då?

åh,

varför ska det vara så krångligt?

planerar kärleksungens födelsedag (vart har det här året tagit vägen?) och namngivning,

fantastiskt kul,

stort kalas med alla nära,

jag längtar.

(och jo, det gör ont...)

jag tittar på dig mitt lilla hjärta när du sover,

tar din hand i min,

viskar i ditt öra att allt kommer bli bra,

för jag älskar dig,

härifrån och till stjärnorna och tillbaka igen,

oändligt alltså.

tårarna rinner en hel del fortfarande,

eftersom varje dag är ett nej,

ett nej till min kärleksunge,

men jag säger ja till honom,

varje dag,

varje vecka,

varje månad,

vare år,

för alltid,

och det är större än hans nej,

faktiskt.

(men varför ska alltid (oftast iallafall) det negativa ta över det positiva i ett läkande?)

svårt det där,

men nyttigt.

nu ska jag sova,

hela natten,

för första gången på lääänge,

så det så.

God natt.

med kärlek

L

att vilja men inte våga.

Jag stirrar på skärmen som stirrar tillbaka,

hjärtat dansar disco i bröstet,

händerna famlar över tangenterna,

söker efter de rätta bokstäverna,

försöker skapa nya ord,

men något hindrar händerna från att dansa fritt,

precis som något hindrar mig från att våga leva fullt ut igen,

rädslan skär i mig,

men jag vet inte vad den står för.

Förvirrande.

Jag vill inte låta den ta över,

rädslan,

det senaste året har lärt mig att ta vara på tiden,

att just nu är allt vi har,

men jösses så svårt det är,

att våga,

leva,

igen.

Fullt ut alltså.

Jag lever.

Jag älskar.

Jag gör.

Jag drömmer om nya saker.

Men.

Den där sista biten,

att våga på riktigt,

sitter så långt inne,

bakom så många trasiga saker,

att jag undrar om jag någonsin kommer våga igen?

grattis till nio fantastiska månader!

Idag firar vi nio månader ihop,

jag och min kärleksunge.

Idag har vi spenderat lika mycket tid utanför magen som innanför tillsammans,

fantastiskt,

omvälvande,

lyckligt,

roligt,

jobbigt,

enastående,

överväldigande,

vackert.

Fram till idag har jag haft de bästa nio månaderna någonsin,

med dig min fina kärleksunge.

Tack för allt du ger mig,

tack för allt du lär mig om livet,

du gör mig till den stoltaste mamman i världen varje dag,

du är kärlek.

Grattis min skatt på din dag,

jag älskar dig härifrån och till stjärnorna och tillbaka igen,

oändligt alltså.

Med kärlek

din mamma